Lena Hägglunds gård i Njutånger

Idag besöker vi lantbrukare Lena Hägglunds gård i Njutånger, en av de gårdar där ReAgro hämtat skrot och farligt avfall.

Här i östra Hälsinglands kustland kan man inte låta bli att fundera över kulturarvet när man färdas genom landskapet. Ortnamnet Njutånger kommer från det gamla namnet Niuto på ån Nianån som rinner genom bygden. Ånger kommer från ett fornsvenskt ord anger, som betyder havsvik. Och det är en väldigt bra beskrivning av platsen för det är just så den ligger.

Byn Nickora närmas och vägen smalnar av. Gården ligger fint med öppna gärden runt omkring och redan på grusuppfarten anar man en stor bondgård. Lena Hägglund som driver gården möter upp och välkomnar oss.

Vi ser oss runt. Här finns en stor mangårdsbyggnad, ett stort stall och bakom det ett ungdjursstall. Det är snyggt och prydligt på gården. Här syns det att det är ordning och reda. Hon berättar att hon har totalt 175 djur. Det är 66 kor och resten är tillväxtdjur – allt från kalvar till mjölkkor – så hon har alltså egen rekrytering. Just nu säljer hon tjurkalvar i brist på plats men det finns planer på att bygga ut för att kunna behålla dem. Lena berättar att hon har hållit på sedan 1990 med detta. Då tog hon över gården som tidigare var hennes föräldrahem. Så här har hon gått sedan barnsben. Vi ser oss lite om och förutom lagården finns här också ett stall.

—Ja, ena dottern bedriver hästverksamhet, berättar Lena. Hästarna är relativt nya och kom för drygt ett år sen då Pernilla flyttade hem för att ta emot hästar för tillridning och utbildning.

På en så här stor gård blir det naturligtvis en del avfall och för att underlätta den hanteringen så beställde Lena förra året hämtning av skrot och farligt avfall av Länsförsäkringar och ReAgro.

—Det var ju jättebra och jättesmidigt att få hjälp av dem. Både i fjol och året innan beställde jag hämtning och det blir säkert fler gånger. Jag lämnade färg och kemikalier, lysrör och plastdunkar med innehåll. Jag lämnade också ett lastbilsflak och diverse annat metallskrot som det ju blir på en stor gård.

Hur gjorde du innan den här möjligheten fanns, undrar vi.

—Förr tog vi hem en container själva och lastade på allt och forslade i väg det. Men det här var enklare och en stor poäng är ju att man kan använda skrotet till att betala en del av de andra kostnaderna. Det farliga avfallet som lysrör och annat är ju egentligen det svåraste att bli av med så det var smidigt att få allt hämtat. Dessutom fick vi kvitto på det vi lämnat att visa upp när kommunen gör sin kontroll.

På frågan hur själva hämtningen gick till säger Lena:

—De hörde av sig några dagar innan och talade om att de skulle komma. Sen kom de hit med en kranbil och lastade på skrotet och en liten lastbil för det farliga avfallet. Det var trevligt folk som kom. De pratade på, lastade och for i väg.

Vi frågar lite om odlingarna runt ägorna och Lena berättar att de på sina 178 ha odlar vall och spannmål och nu är självförsörjande på fodret så när som på proteinet. Mycket att göra på en gård med både djurhållning och jordbruk, kommenterar vi.

—Ja, nog är det mycket att göra men det är roligt att jobba på egna gården med sina djur. Till hjälp på gården har jag också min dotter Madelene och hennes man Kalle. Ytterligare en dotter, Annika som bor i Halland, är min växtodlingsrådgivare och hjälper till med EU-ansökan.

När vi lämnar Lena är det dags för lagårdsarbete inne hos korna. Hon har satsat på lösdrift så korna går och mjölkar sig i mjölkroboten själva när det är dags. De står aldrig bundna utan går fritt inne lite hur de vill och så finns det bås att gå och lägga sig i när de vill vila. På sommarhalvåret står lagården öppen och då går de in och ut när de vill.

—Att korna sköter mjölkningen själva funkar jättebra. De lär sig otroligt fort hur det går till och blir väldigt harmoniska av att få ströva fritt och själva bestämma.

Vi tänker att detta är en riktig företagarfamilj med visioner och framåtanda. Inte rädda för att ta i och inte heller för att prova något nytt. Mycket att göra, men ordning och reda. Hatten av för er!

Och tack Lena och dina medarbetare för att ni lagom till eftermiddagsfikat serverade tanken och insikten att mjölken vi nyss hällde i kaffet just kommer från kor som fritt har fått ströva runt och gå lite som de tycker. Den tanken värmer varmare än vårsolen!

/ Helena Jansson och Olle Persson på ReAgro

Här kan du läsa mer om ReAgros insamling och hur den går till.