Majsan – en entreprenör ut i fingerspetsarna

Jag har hängt med Majsan nu sedan tidig morgon och ett står klart – Maj-Britt Brolin som hon egentligen heter är en person med många strängar på sin lyra. Förutom arbetet som förare i återvinningsbranschen är hon är en engagerad förälder inom motocrossen och så har hon även ett eget städföretag med anställda.

Helena från ReAgro möter Majsan Brolin som arbetar i städ- och återvinningsbranschen.Mycket tid går åt till motocrossen där hjärtat även räcker till för andras ungdomar.
– Ja man vill finnas där för alla barn och ungdomar när de behöver någon vuxen just då. Någon kan t.ex. vara ledsen över ett misslyckat race eller gjort sig illa eller bara vill prata. Då är det skönt att kunna göra en insats.

Vi befinner oss i Märsta som är staden som ska tömmas på restrodukter den aktuella dagen. Majsan har även andra områden och städer såsom Åkersberga och Nacka men idag blir det alltså Märsta. Märstarundan kör hon två gånger i veckan. Rutten börjar utanför ett stort affärscentra där avfallet från butikerna i området finns i en speciell byggnad avsedd för endast detta. Jag inser genast att det inte bara är att hämta kärlen som står där inne och ställa dit nya. Nej, nej. Trots stora tydliga skyltar på väggarna ovanför kärlen så verkar en del blundat och kastat in sina sopor på måfå… Glasflaskor bland tidningar, metallburkar i plasten och kartonger i metallkärlet. Vi får börja med att sortera upp på plats först.

– Efter storhelger är det alltid mycket i kärlen att hämta, berättar hon under ett av våra fem stopp i staden. Vissa soprum sköts om och är fina medan andra inte ser trevliga ut alls. Jag servar gärna genom att städa soprummen men en del kunder vill sköta det själva och då ser det inte alltid så bra ut. Då ligger det ofta mycket skräp runt om på golvet.

När vi samlat upp allt vi ska samla upp i Märsta beger vi oss till en gigantisk återvinningsanläggning utanför Rosersberg, där man tömmer sina kärl och tippar av allt på olika områden. En del produkter såsom wellpapp, kontorspapper och tidningar lastas av inne i en jättehall medan glas, metall, träpallar och däck hamnar i olika fickor på utomhusområdet.

Helena från ReAgro möter Majsan Brolin som arbetar i städ- och återvinningsbranschen.Vi väger in och ut lastbilen otaliga gånger för att se precis hur mycket var och en av fraktionerna väger. Jag får en reflexväst på mig för inne i hallen cirkulerar gigantiska truckar och kranbilar.
– Man måste synas väl här och man får inte gå o dagdrömma o tänka på annat. Här måste man vara lugn, metodisk och fokuserad på det man gör, annars kan det hända olyckor. Ledorden är säkerhet och uppsikt.

På frågan varför hon håller på med återvinning svarar hon så här:
– Jag tycker om att städa och jag har hållit på med städ hela mitt liv. Mitt första jobb var som städare. Jag har ett härligt minne från den tiden. Min mamma städade ju på ett kontor när jag var liten och jag följde med henne varje kväll efter skolan och hjälpte henne från det att jag var 9 år. Julen då jag fyllt 15 år fick jag en alldeles speciell julklapp. Den var av mammas chef. När jag öppnade paketet låg där en blå plyshtröja i med företagets logga på.
– Vad fin, tänkte jag, men när jag tog upp den ramlade det ut en nyckelknippa och ett meddelande. I meddelandet stod: ”Från och med den 1 januari har du ansvar för hyresavdelningens städ.”

Ett eget arbete i julklapp! Kan det bli bättre? Jag glömmer det aldrig. Min mamma var officiellt ansvarig eftersom jag bara var 15 år, men det var mitt egna jobb med min egna lön. Jag blev såklart jätteglad och där fortsatte jag sedan jobba under hela gymnasietiden.

– Efter det jobbade jag inom sjukvården ett bra tag men där ledsnade jag på att göra samma sak hela tiden och började istället arbeta natt på förlossningen när barnen var små. Där var jag i 8 år tills förlossningen stängde 1996, flyttade över med verksamheten till KS förlossning där jag var i 6 år tills jag tröttnade på resvägen. Då började jag som assistent och gick och städade på dagarna. Jag tycker det blir för enahanda och tråkigt att göra samma sak hela tiden och vill gärna ha flera olika jobb istället. Jag trivs med det. Jag städar gärna hemma hos folk för då kan jag göra något extra för dem. T.ex. baka en sockerkaka tills de kommer hem, skriva en hälsning eller göra något annat lite extra för att visa att jag månar om dem.

Majsan är en engagerad förälder i motocrossvärldenAtt butiksägare och grannar vinkar när hon kommer för att hämta kärlen eller ger henne en julklapp som uppskattning är ingen slump, det förstår jag. Majsan bryr sig ovanligt mycket om andra människor och det ges tillbaka i slutänden. Det är såklart hon själv som skapar sin omgivning med sitt sätt att vara.
– Ja jag gillar att hjälpa folk. Det mår jag bra av, och de med.

Vi avslutar vår gemensamma arbetsdag på ett fik runt lunchtid för att prata klart. Solen gassar och vi hugger in på varsin kopp kaffe. Det är välbehövligt trots att bara halva arbetsdagen gått. Jag har lite svårt att förstå hur hon hinner med allt i sitt liv, men det verkar inte vara något problem. Nätter finns ju också, menar hon…
– Semester? Nä. Ja, kanske nån fredag då och åka iväg med husbilen till nån crosstävling.

– Innan jag dör skulle jag vilja prova på att sitta i en telefonväxel. Det har faktiskt alltid varit min dröm. Just det där att vara den första de möter när de t.ex. ringer till sjukhuset eller så. Jag är intresserad av bemötande och tycker om att lösa kaos och reda upp röriga situationer. Att se människan och göra hjälpen varm och personlig skulle vara mitt mål.

Jag kan bara konstatera att vissa, bla Majsan Brolin har ett stort hjärta där många får plats och verkar skapt i ett ovanligt segt virke. Och jag möter henne mer än gärna som första kontakt i en telefonväxel. Hon förmedlar trygghet bara av att vara sig själv.

/Helena Jansson på ReAgro

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *