På återvinningstur med Gert-Åke i Uddevallatrakten

Jag har tagit mig ner till Uddevalla för att åka med och se hur det går till på en av återvinningsturerna en bit neråt i landet. 

Jag träffar Gert-Åke en av restprodukthanterarna som kör under ReAgros flagg. Det är tidig morgon och vi utgår från hans lantgård som ligger strax utanför staden. Han välkomnar mig med en stor peppkram innan vi hoppar upp i lastbilen.
– Det här kommer gå bra försäkrar han.

Vi åker mot Munkedal och kör i väldigt backiga områden. Jag som är från Uppsala blir väldigt förvånad över den kuperade terrängen här nere i Uddevallatrakten. Det ska ju vara platt söderut.

I det här området besöker vi tre butiker. Vi staplar lastpallar, lastar på tunga kärl i lastbilen och lastar av tomma. Vi kikar in till Anders Andersson på Hemköp som just ordnar upp frukten inför dagen. Vi småpratar lite och handlaren säger att Gert-Åke är en person han verkligen uppskattar att samarbeta med. Inget krångel, menar han. Det flyter på så himla bra. Gert-Åke och jag fortsätter till Kvarnen och lastar plast. Där surrar vi en stund med handlaren Mats innan vi fortsätter. Det börjar redan bli trångt i lastutrymmet i lastbilen men vi klarar av ytterligare en butik innan det blir lunchdags.

Vi kom dock lite tidigt till lunchrestaurangen och fick loss lite extra tid innan maten så vi bestämmer oss för att slinka in på en dragspelsbutik i området. Vi är båda förtjusta i att spela både dragspel och piano, så vi tycker att det är en väldigt bra pausidé.

Hur började du spela dragspel då? undrar jag.
– Intresset för att spela började när jag var på en fest i 18-20-årsåldern nånting. På festen lyssnade jag på en kille som lirade dragspel. Han var så full att man fick hålla i honom. Han kunde knappt stå, men spela det kunde han hur bra som helst hela tiden. Då blev jag så inspirerad och ville också prova. Så efter den festen köpte jag ett Remjesdragspel och började spela. Det har jag kvar än. Jag gick väl på några kurser och så men jag var inte med i något spelmanslag, utan spelade mest för mig själv för egen del. Jag tycker det är kul att lira lite sådär opretentiöst och inte så avancerat. Det ska ju vara roligt! Men ungarna gillade inte att jag spelade dragspel därhemma. De ville inte höra så jag har inte spelat på ett tag nu men egentligen skulle jag kunna ta upp det och börja spela igen. Jag bor på landet och ungarna har flyttat ut, så nu kan jag ju egentligen spela när jag vill – ingen som hör.

– Annars har jag hållit på med jordbruk, maskiner, skog, växtodling och djur hela livet. Det var som självklart att jag drogs in i det eftersom jag växte upp på bondgård. Jag var 6 år när jag körde traktor första gången. Då var jag för liten för att sitta och fick stå och köra istället. Ett tag i ungdomen körde jag entreprenad med vallmaskin och gjorde ensilage och höbalar. Men det höll jag inte på med så länge, det var svårt att få betalt. Sedan gjorde jag hästhö ett tag också.

– Jag håller på med djuruppfödning också, men från och med den 1 augusti förra året blev det förbjudet att ha bundna tjurar o då var jag tvungen att sluta med dem för jag kan inte lägga en massa tid och pengar på att bygga om. De har stått bundna inomhus för de är så stora och aggressiva. Det går inte att stängsla in dem om man skulle ha dem ute i det fria – inte ens om man har elstängsel med ström på. De är ju så stora så de blåser ju rätt genom det där när de blir förbannade. Och särskilt sommartid är det ju så mycket folk runt där jag bor med över 400 stugor. Då vill de ut och titta på djuren i hagarna och som du förstår så det är inte säkert då. Folk kan ju gå in i hagarna också och blir tjurarna uppretade eller skrämda av något så vet man ju inte hur det går. Det går inte att ha full kontroll då, det skulle bli för farligt. Nu har jag några kvigor kvar och de får agera landskapsvårdare genom att beta och därmed hjälpa till att hålla slyn borta. Istället för detta med att driva upp djur får jag väl vila och ha det gott. Nej, skämt åsido så skulle jag vilja köra mer återvinning. Det är de sista 7 åren har jag parallellt med djurhållningen hemma arbetat med återvinning och det är ett arbete jag trivs med.

– Det bästa med det här arbetet är att det är fritt och att man kommer ut och träffar en massa trevligt folk. Och har man ett trevligt sätt så blir man bemött därefter. Man blir uppskattad och får ett bra samarbete helt enkelt. Det är ju inte så konstigt, det säger sig självt. Jag har ju kört i sju år så man har ju fått en personlig relation med handlarna. Jättetrevligt.  Det är viktigt att ta sig tid med kunderna. Även om jag är stressad så tar jag mig den tiden. Att ge tid är kundvård och goodwill. Skulle de uppfatta en som stressad och lite jagad så blir det ju ointressant att prata med en. Jag vill inte visa att jag eventuellt har kort om tid.

Sista stoppet blir Frändefors i Dalsland som ligger ca 5 mil från Uddevalla och jag undrar vad som är hans största tillgång när han kör återvinning?
– Min oerhörda charm, skrattar han. Nä, men allvarligt talat så försöker jag ta med det de vill bli av med och vara lyhörd för deras önskemål helt enkelt. Jag vill ju ställa upp för mina kunder. T ex var jag iväg en helg för de hade problem med en balpress. De fick den aldrig fixad så jag åkte dit en lördag och fixade den. Det är goodwill.

Allt som allt blev det till slut 17 mil vi rullade denna dag. Väldigt trevliga mil med Gert-Åke på en av hans arbetsdagar – han är en rolig, omtänksam och serviceinriktad person. Det sista han gör är att ta sig tid att visa mig lite vackra omgivningar och vi åker mot Lindesnäs och stannar vid Gustafsberg för att fika och njuta av den vackra naturen. Där sitter vi någon timme och småpratar om livet och har det bra medan vi blickar ut över den vackra viken bredvid. Uddevalla är ingen dum stad, tänker jag, det är riktigt vackert här.

När jag någon timme senare sitter på tåget på väg därifrån tänker jag på att det kommer att bli Gert-Åke och den vackra utsikten jag kommer att se framför mig när jag hör talas om staden Uddevalla i framtiden. Gustafsbergsvyn har stannat kvar på näthinnan och Gert-Åkes syn på tiden har etsat sig fast. Man kan inte komma undan att tiden känns som en bristvara nu för tiden. Jag tänker att, undra om Gert-Åke hade bråttom egentligen? Det visade han inte i så fall. ”Det är goodwill, det” som han sa.

Klokt sagt. Tid är inte pengar – tid är goodwill!

/Helena Jansson på ReAgro