ReAgro samlar in skrot i samarbete med Länsförsäkringar

ReAgro fortsätter på den inslagna vägen – att tillsammans med Länsförsäkringar rensa bort skrot och farligt avfall från gårdar runt om i Sverige. Den här dagen var det dags för skrotinsamling hos några av lantbrukarna som anmält hämtning i Stockholms skärgård. Jag får åka med Christer Knutsson från Östuna Åkeri som är en av ReAgros samarbetspartners när det gäller insamlingsuppdragen för Länsförsäkringars kunder.

Det är en tidig tisdagsmorgon vi strålar samman och jag hoppar upp i lastbilen bredvid Christer. Vi sätter kurs mot Blidö som nästan ligger i höjd med Norrtälje. Jag tänker genast att det är tur jag slipper köra detta stora ekipage, d.v.s. lastbil med kran och släp. Känns bra med Christer bakom ratten. I detta läge vet vi inte riktigt vad det är vi ska åka och hämta då kunden uppgett ”diverse skrot”.

— Det är alltid spännande vad folk tycker är diverse skrot, menar Christer. Det kan vara vad som helst från smågrejer till stora maskiner. Men ofta tycker de att de har jättemycket skrot, och när vi kommer tycker vi – Oj vad lite! Vi kommer ju med en stor lastbil med släp som slukar enorma saker. Det vanligaste de vill bli av med är maskiner såsom plogar och skopor. Ofta från bondgårdar där man lagat och lagat grejerna tills de inte går att laga längre. Sedan blir de liggande och utgör i och med det en fara för natur och djur om man inte ser till att frakta iväg det. Så vårt uppdrag är viktigt i flera avseenden.

Jodå, Christer hade helt rätt i att man uppfattar mängden skrot väldigt olika. Mannen som vill bli av med sitt ”diverse skrot” säger att han tycker han hade mycket medan Christer skojar och säger att han kunde ju tagit personbilen istället och åkt hit.

Vi lastar på och Christer sköter kranhanteringen med imponerande styrning så allt känns väldigt tryggt.

 — Bättre att ta det lugnt och metodiskt än att stressa på, säger han. Man har ofta folk runt sig som vill titta på och även folk som ska passera själva hämtningsplatserna och då måste man ha full kontroll. Annars kan det gå illa.

Lastningen går utan problem och på programmet står nu tre färjeturer, två för att komma från Blidö till fastlandet igen och så en för att komma ut till nästa hämtningsplats som ligger på Ljusterö. När vi kommer i land möts vi av smala byvägar varav långa sträckor ganska igenväxta av buskar och träd. Vi tar oss fram och anländer till slut hos Gunilla Jansson som har en mycket gammal släktgård. Där rensar vi området på otroliga mängder taggtråd och fårstängsel, en gammal släpkärra, tunnor och en hel del annat skrot.

Jag frågar Gunilla hur hon tycker att det har fungerat med skrothämtningen och hon svarar att det är helt fantastiskt att man kunde lösa det på detta sätt. Hon skulle aldrig ha kunnat flytta på allt detta själv och köra iväg det. Däremot tyckte hon det var svårt att vid anmälan ange hur många kubik skrot hon hade och undrar varför man måste ange det. Christer förklarar att det bara är för att han ska veta vilken typ av fordon han ska komma med – om han behöver en bil med kran eller utan kran och släp eller inte. Vet han volymen på ett ungefär kan han planera rutten bättre eftersom han tar flera kunder samma dag.

Det tar sin tid att lasta allt men till slut känner både Gunilla och vi oss klara och tar adjö. Vi beger oss till fastlandet igen med en rejäl last och känner oss nöjda med dagens skrotskörd. När vi kommer till avlastningsstället träffar jag Stefan Larsson, ägare till Östuna Åkeri, som säger:

 — Det är mycket skrot som legat länge och rostat ute i naturen, så det här är ett viktigt arbete. Vi har hämtat otroligt stora tunga skrotdelar och de flesta jordbruksmaskiner vi hämtar så som skördetröskor och annat, går ju inte av egen maskin. Men vi har kraftfulla bilar och kranar som klarar även väldigt besvärliga omständigheter. Det kan ta tid då avfallet ligger på komplicerade ställen, tex nere i slänter, men vi har löst det hittills.

Det känns bra i hjärtat att ha rensat bort så mycket skrot från naturen idag. Lika skräpigt som det såg ut när vi anlände till ställena – lika fint såg det ut när vi åkt. Naturen såg ut att hämta sig genast – som om skrotet aldrig legat där. Det blev en riktig feel-good-dag på jobbet. Tack för turen, Christer Knutsson.

Vid tangenterna och med på skrotturen, Helena Jansson, ReAgro